40 år vid tryckbordet – möt Hans-Ove ”Zoa” Ström

I år fyller Frösö Handtryck 80 år. Hans-Ove Ström, eller Zoa som de flesta känner honom, har varit med under hälften av företagets historia.

Sedan 1986 har han arbetat som textiltryckare hos oss. Han har sett produkter och mönster förändras, arbetat tillsammans med några av Sveriges främsta formgivare och tryckt fler meter tyg än någon förmodligen har räknat.

Men själva hantverket är på många sätt fortfarande detsamma.

Vi satte oss ner med Zoa för att prata om 40 år vid tryckbordet.

En första arbetsdag att minnas

När Zoa började på Frösö Handtryck var det gott om beställningar och högt tempo. Någon längre introduktion fanns det inte tid för.

– Vi var tre tryckare och hade vagn ett, två och tre. Det var så mycket att göra att jag fick börja direkt med en egen vagn. En färg till att börja med.

Den första arbetsdagen fick också ett ganska minnesvärt slut.

– Jag lyckades välta min första färgtallrik efter halva bordet. Så det hann jag med redan första dagen! Det var full fart. Vi hade väldigt mycket beställningar och väldigt mycket jobb.

 

Mycket har förändrats, men hantverket består

Under 40 år hinner förstås mycket hända. Tekniken för att ta fram original och filmer har utvecklats. Sortimentet har förändrats och mönstren har blivit mer avancerade.

– Förr gjorde vi mycket traditionellt, med dukar och sådant. Nu arbetar vi mer med metervara och gör fler produkter av tygerna.

Men ute i själva tryckeriet är mycket sig likt.

– Tryckvagnarna är från 1977. Hela tryckparken är egentligen densamma som när jag började.

Principen bakom arbetet är också densamma. Varje mönster byggs upp för hand, en färg i taget.

När Zoa berättar om handtrycket återkommer han till en sak: att få vara delaktig i hela processen.

– Det är det fina, att man får vara involverad i allt. Från färgen och rapporterna till själva tryckningen, färg för färg. Om allt hade varit automatiserat hade man bara tryckt på en knapp. Här är man med i varje del.

Det färdiga tyget kan se självklart ut, men bakom varje meter ligger en precision som är svår att förstå innan man själv har stått vid ett tryckbord.

Varje färg i mönstret har en egen ram. Ramarna måste ställas in så att färgerna möts precis där de ska.

– Det är som ett pussel. Folk har svårt att tro att det går att få ihop allt så exakt.

Sedan kommer färgen. Vi trycker på naturmaterial, vilket innebär att samma färgrecept inte nödvändigtvis ger exakt samma resultat varje gång.

– Man kan inte bara blanda efter ett recept och tro att det alltid kommer att stämma. Man måste provtrycka och ibland justera nyansen. Där krävs det yrkesskicklighet.

Det är en kunskap som byggs upp med tiden genom att titta, prova, justera och ibland göra om.

Mönstren han aldrig glömmer

Efter 40 år har några mönster förstås satt sig lite extra.

Ett av Zoas personliga favoritmönster är Tulpanerna av Mia Ljungkvist. Andra mönster sitter nästan i händerna efter alla meter som passerat tryckbordet.

– Fjäll tror jag att jag har tryckt väldigt mycket. Ända sedan 2015.

Men när vi frågar om det mest utmanande arbetet kommer svaret snabbt.

En specialtryckt ridå till Folkets Hus, formgiven av Wanja Djanaieff.

– Det var extremt. Jag tror att vi hade 21 färger och ridån skulle vara flera meter hög. Vi fick bygga ramar och grejer. Det är nog det mest utmanande jag har gjort, och väldigt roligt.

Wanja Djanaieff var själv på plats på Frösö Handtryck under arbetet.

– Hon var här och tryckte tillsammans med oss under de där dagarna. Det var lite häftigt. Sedan hade hon med det i sin dokumentär, så det är roligt att kunna se tillbaka på hur det såg ut.

Se dokumentären Mönsterberättaren Wanja Djanaieff på SVT Play.

Kunskapen går vidare

När Zoa började fanns det erfarna tryckare på plats som lärde honom yrket. Han nämner särskilt Ingeborg och Kenneth, som han arbetade tillsammans med under många år, och Lennart Törngren, som lärde honom mycket om färg.

– Lennart var jätteduktig på färger. Jag har lärt mig supermycket av honom.

I dag är rollerna delvis omvända. Efter 40 år bär Zoa på en stor del av kunskapen i tryckeriet och arbetar nu sida vid sida med en ny generation tryckare.

Men han är noga med att erfarenhet inte betyder att man är färdig.

– Man blir aldrig fullärd i det här yrket. Jag lär mig fortfarande nya saker hela tiden. Varje nytt mönster från en designer är en liten utmaning.

Det uppskattar han också med att nya kollegor kommer in i tryckeriet. Kunskapen går inte bara åt ett håll. Man lär sig av varandra.

Vad krävs då för att bli en riktigt bra textiltryckare?

– Man måste vara väldigt noggrann och intresserad. Man måste gilla färg och form och ha ett intresse för textil och design.

40 av 80 år

När vi frågar vad Frösö Handtryck betyder för honom efter alla dessa år blir svaret större än själva arbetet.

– Jag gillar det här företaget och har alltid gjort det. Det betyder mycket för mig. Jag har haft väldigt bra arbetskamrater och kollegor genom åren. Det har betytt mycket, både arbetsmässigt och som vänner.

Vi ber honom sammanfatta sina fyra decennier på Frösö Handtryck med tre ord.

Han funderar en stund.

– Utmanande. Roligt. Lärorikt.

När vi konstaterar att han har varit här under halva Frösö Handtrycks historia blir det tyst en liten stund.

– Jag hade faktiskt inte tänkt på det så.

Sedan skrattar han.

– Men jag tycker att det är jättehäftigt att vi fyller 80 år. Det känns bra att det finns människor som är intresserade av att fortsätta och föra det här vidare.

40 år vid tryckbordet. Tusentals meter tyg. Otaliga färgblandningar, ramar och mönster.

Och fortfarande nya saker att lära sig.

Det är kanske precis så ett levande hantverk förs vidare.